Ko re og ra fi ?

Idag på improvisations klassen så fick vi prova på ett nytt sätt att för att hitta rörelser, skapa koreografi och leka med kroppens möjligheter på. Metoden är inte känd (ännu), utan det är vår lärare som har hittat på och använt det i några verk. Den kallas någonting i stil med "ba yiu ga sa." Varje kroppsdel har en speciell benämning (se bild) och det gäller att man följer koreografens eller låtens ordflöde när man dansar. Först var vi dock tvungna att lära oss vad allting heter, vilket var väldigt jobbigt för hjärnan. Det var som att lära sig ett nytt språk! Sedan skulle vi följa en låt som gick "ko ti re li yo ka. Ko ti re li ka ka sa." Om och om igen sjöng dom det, så man kunde lära sig vad allting hette och få in det i muskelminnet. Att sen kunna göra/dansa en annorlunda rörelse för varje gång var en annan sak det! Vi fick också prova på att skapa sälva, mitt verk såg ut såhär:

1 ka
2 op
3 op
4 op
5 re
6 ce
7 ce
8 op

Så utifrån åtta takter kunde man undersöka olika rörelsesätt, dynamiker, tempon med samma kroppsdel. Det gör verkligen att man hittar nya sätt att röra sig på som man annars aldrig skulle använda. Hans verk som har premiär i München i Oktober, kan man läsa om här.

At the improvisation class today we got to try a new way of finding movement, creating choreography and play with the body's possibilities. The method is not famous (yet) but has been created by our teacher who has used it in some of his dance pieces. It's called something similar to "ba yiu ga sa". Every part of the body has a special name (see picture) and when you dance you have to follow the choreographer's or the song's wordflow. At first we had to learn the names for everything, which was not easy for the brain. It was like learning a new langugage! And then we were to follow our bodymoves to a song that went "ko ti re li yo ka. Ko ti re li ka ka sa." Again and again they sang it, so you had time to learn what everything was called and get it into your muscle memory. To then be able to dance/do a different move each time they said a body part was another story. It was easy to get stuck in one pattern because that special move had a connection with the word. Then we also got to create our own choreographic piece. Mine looked like this:

1 ka
2 op
3 op
4 op
5 re
6 ce
7 ce
8 op

So in eight beats we were to investigate different ways of movement, dynamics, and tempo with these body parts. It really makes you think outside the box and find new movement patterns that your body would usually never take on. The piece where this method has been used and is premiering in Munich in October, you can read more about here.