Richard Siegal - Portrait

I söndags var vi på Stadsoperan, Bayerische Staatsoper för att kolla på koreografen Richard Siegals verk "Portrait" som han satte upp med dansare från stadsoperans balettkompani. Det var det första dansuppträdandet för mig i München, och min allra första balett uppsättning live! Jag skulle säga att det var ett annorlunda och nyskapande verk för att vara balett (säger jag som aldrig har sett en balettföreställning live). Men det var i alla fall inte en av dem klassiska repertoarerna som Giselle eller Svansjön. Det var tre akter, och temat för varje akt var noise, signal och silence. Han använde techno musik, som var väldigt högljudd, men technobalett var ändå något som jag aldrig sett innan. Istället för mjuka och långa linjer så var det brutna linjer och hårda slag till pulserande musik. Ibland blev det lite kaotiskt för det var så många dansare på scenen, och jag kunde inte riktigt se en planerad struktur i uppställningen. Men hade plats på sidan så det var kanske en av anledningarna till det. Se ett klipp från föreställningen här.

Last Sunday we went to the city opera, Bayerische Staatsoper to watch the choreographer Richard Siegal's piece "Portrait" that he made with dancers from the balletcompany of the city opera. It was my first dance performance in Munich, and also my first balett performance that I have ever seen live! To me it was very different and innovatory piece to be ballet (and that's coming from me who's never seen a balletshow live before). But it wasn't like the classical ballet repertoars like Giselle or Swan Like at least. It was three acts, like it always I (I understand now) and the theme for every act was noise, signal and silence. He used techno music, which was very loud, but technoballet is something new for me. Instead of having the soft and long lines that you usually want in ballet, he used corrupted lines, hard hits to vibrant music. Sometimes it was a bit chaotic with a lot of dancers everywhere on the stage, and I couldn't really see a planned structure in the positioning. But I was seated on the very side so maybe that was a reason for experiencing the chaos. Watch a clip from the show here.

Foto workshop

Fotografen och dansaren Julia Art som jag träffade i början av September ger nu ut workshops om man vill träna på att stå framför kameran och hitta poser som är passande för ens kroppstyp. Här hittar man mer information och kan se hennes tidigare fotograf jobb.

The photographer/dancer Julia Art that I met in the beginning of September is now giving workshops in the training of standing in front of the camera and finding good poses that works for your body type. You can find more information here and take a look at her previous photographer jobs. 

Guest teachers

Igår hade vi en lördags workshop på skolan med ännu en gästlärare; Marta Rak från Kroatien. Hon har själv gått på skolan och har gjort lite gästlärande på sommarskolan bl.a, samt ska vara med i Johannes Härtls dansshow "Another World" som vi ska kolla på nu i veckan. Hennes workshop handlade om modern golvteknik och hur man ska tänka för att bli "ett med golvet." Låter lite flummigt? Det är dock både bra och skönt för kroppen att röra vid golvet och utnyttja kraften för att få rörelse och momentum till att göra olika saker. Hon beskrev det som att man ska vara som smöret på brödet, vilket jag tycker är en bra liknelse, haha. Denna videon är från ett uppträdande från danskompaniet "Floorwork." Deras dans är väldigt likt tekniken som vi tränade.

 Yesterday we had a Saturday-workshop with another guest teacher: Marta Rak from Croatia. She has attended the school as well, and after that she has done some quest teaching during the summerschool and will be a dancer in Johannes Härtl's show "Another World" that we will watch this upcoming week. Her workshop was about modern floortehnique and how to think to be "one with the floor." Sounds a bit weird? Well it's both good and feels great for the body to touch the floor and use it for force to be able to do certain things. She described it as being the butter on the bread, which I think is a great simile, haha. This video is from a performance made by the dancecompany "Floorwork." They use very similar technique as the one that she trained us in. 

Some pictures

Kanada och Wales represent!

Söndagmiddag med familjen; precis som vanligt!

Fina cykelvägar till skolan!

"Be nice or go away"
denna bild sitter på min hyresvärds kontor.
Beskriver honom precis....

One!

Idag har jag bott här en hel månad! Så galet! Men jag älskar det, och tiden flyger verkligen fram. Börjar dock sakna alla där hemma, men jag vet att det kommer gå om inte ännu snabbare tills jullovet. Jag har verkligen insett att det är så mycket som man kan ta för givet när man bor hemma som man måste fixa helt själv nu (jag är inte bortskämd jag lovar). När man tränar så mycket så vill man bara komma hem till färdiglagad mat och ett välstädat hus. Men men! Man kan inte få allt.

Idag hade vi en gästlärare från Spanien på skolan. Vi började lektionen med att stå tätt inpå varandra och gunga i hela kroppen i några minuter. Sjukt konstig känsla i början som utvecklades till härlig som sedan blev helt magisk när man kände all energi som sprudlade i rummet. Älskade hennes stil, modern/street med musik från spanska gitarrer till dancehall låtar. Se henne dansa här. Det blir också extra kul med sådana extra lektioner när vi har så mycket teknik hit och dit hela tiden. Det är då man kollar in på tvåorna och treornas lektioner och ser deras övningar och kombinationer som man blir inspirerad och taggad till att ge järnet! 

Eftersom det inte riktigt är tillåtet att filma lektionerna så får jag visa er vad jag gör efter skolan istället. Här är en koreo som jag och en kompis jobbade fram idag på eftermiddagen. Lägg märke till den lilla insekten framför kameran, han ville också va med. Enjooooy!

Today I've lived here for exactly one month! So crazy! But I love it, and time really flies. I'm starting to miss everyone at home though, but I know that time will only go faster from now until christmas holiday. I've realized now that there is so much that you can take for granted when you live at home, that you have to fix all by yourself now (I'm not spoiled I promise). But when you train all day, then all you want is to come home to newly cooked food and a clean house. Well well! You can't have it all. 

Today we had a quest teacher from Spain at school. We started the class with standing in a tight circle and bounce up and down with closed eyes in a few minutes. At first it was kind of strange, but then it developed and it was really nice. When we stopped, the energy that circulated in the room was amazing. I loved her style too, modern/street with music from spanish guitars to dancehall. Watch her dance here. Those classes are also extra fun since it's really a chance to do something different than all the technique that we train. But the days when the motivation is kind of low, you just look into the classes of the second and third years and then you're inspiration is going and you're ready to give it your all again. 

Since it's not allowed to film during class I will just have to show you what I do after class instead. Here's a small combination that a friend and I worked on today. Notice the little bug in fornt ofthe camera... He wanted to be in the video too. Enjoooy!

Show me your curves

I skolan så har vi en lektion som heter Coaching, och där nördar vi ner oss i detaljer som vi inte hinner ta på de riktiga danslektionerna. I modern coachningen så har vi under varenda lektion nu gått igenom var ens "curve" position är någonstans. En curve i modern dans är när ryggen är böjd antingen framåt, sidan eller bakåt över sitt center med oftast avslappnat huvud och armar. Man ser ut lite som quasimodo för ett använda en enklare förklaring. Vad som dock är väldigt viktigt är att man inte hamnar med huvudet nedanför höfterna, och det är väldigt svårt om man ska komma in i den mitt i en dans från en sving t.ex. JÄTTENÖRDIGT jag vet, men när man tränar så mycket så inser man hur viktigt det är att veta vad det är man håller på med så att man ej skadar sig eller något annat! Det är dock lite motsägelsefullt att vi tränar att få en så bra kurva i ryggen som möjligt när vår balettlärare vill att vi går runt med en pinne från den ena axeln till den andra för att vi ska träna vår hållning...

Fotograf Petter Ljungdahl @ Style Dance Studio

At school we have a class called coaching, and that's where we really dig deeper into details that we don't have time for during the real dance classes. In modern coaching we have for every lesson now gone over where each and everyone's "curve" position is. A curve in modern dance is when the back is bent over the pelvis, usually with relaxed arms and head. You can do a front, side and back curve. My teacher calls us quasimodo when we do it, to put it in a clearer context. What is really important though is that your head cannot go below the hips, and it's not supereasy to find in the middle of a dance and you have to get there from a swing or whatever. SUPERNERDY, I know, but with all this training you do realize how important it is to know what it is you're doing so that you don't injure yourself. It's a bit funny though that we practice getting a maximum curve in our back so much when our ballet teacher tells us that we should walk around with a stick from one shoulder to the other to practice our stance... 

Ko re og ra fi ?

Idag på improvisations klassen så fick vi prova på ett nytt sätt att för att hitta rörelser, skapa koreografi och leka med kroppens möjligheter på. Metoden är inte känd (ännu), utan det är vår lärare som har hittat på och använt det i några verk. Den kallas någonting i stil med "ba yiu ga sa." Varje kroppsdel har en speciell benämning (se bild) och det gäller att man följer koreografens eller låtens ordflöde när man dansar. Först var vi dock tvungna att lära oss vad allting heter, vilket var väldigt jobbigt för hjärnan. Det var som att lära sig ett nytt språk! Sedan skulle vi följa en låt som gick "ko ti re li yo ka. Ko ti re li ka ka sa." Om och om igen sjöng dom det, så man kunde lära sig vad allting hette och få in det i muskelminnet. Att sen kunna göra/dansa en annorlunda rörelse för varje gång var en annan sak det! Vi fick också prova på att skapa sälva, mitt verk såg ut såhär:

1 ka
2 op
3 op
4 op
5 re
6 ce
7 ce
8 op

Så utifrån åtta takter kunde man undersöka olika rörelsesätt, dynamiker, tempon med samma kroppsdel. Det gör verkligen att man hittar nya sätt att röra sig på som man annars aldrig skulle använda. Hans verk som har premiär i München i Oktober, kan man läsa om här.

At the improvisation class today we got to try a new way of finding movement, creating choreography and play with the body's possibilities. The method is not famous (yet) but has been created by our teacher who has used it in some of his dance pieces. It's called something similar to "ba yiu ga sa". Every part of the body has a special name (see picture) and when you dance you have to follow the choreographer's or the song's wordflow. At first we had to learn the names for everything, which was not easy for the brain. It was like learning a new langugage! And then we were to follow our bodymoves to a song that went "ko ti re li yo ka. Ko ti re li ka ka sa." Again and again they sang it, so you had time to learn what everything was called and get it into your muscle memory. To then be able to dance/do a different move each time they said a body part was another story. It was easy to get stuck in one pattern because that special move had a connection with the word. Then we also got to create our own choreographic piece. Mine looked like this:

1 ka
2 op
3 op
4 op
5 re
6 ce
7 ce
8 op

So in eight beats we were to investigate different ways of movement, dynamics, and tempo with these body parts. It really makes you think outside the box and find new movement patterns that your body would usually never take on. The piece where this method has been used and is premiering in Munich in October, you can read more about here.